Känns tråkigt att behöva säga det, men ponnytiden har runnit ut för min del och så också min tid med Hansi på tävlingsbanorna.

 

Ska jag sammanfatta min tid med honom med ett ord så blir det lärorikt. Har lärt mig massor och haft kul på vägen. Precis som alla andra har vi haft jobbigare perioder lika väl som solskensstunder, som man alltid kommer att minnas.

 

Det började med att vi sålde tillbaka Pegasus då han inte var ponnyn som han utgavs för att vara, som vi hade köpt honom för. Åkte till ett försäljningsstall i Norrköping där jag hade sett tre fina ponnyer som jag skulle kolla på. Framförallt två av dem hade jag fastnat för. Ingen av de två första passade mig sådär jättebra så blev ju lite besviken.. Han tog fram den tredje vilken jag helst inte ville sitta upp på i och med att man inte kunde lägga intill skänklarna utan att han for iväg som ett skott. Men det kan man ju inte säga, eller hur haha? Naturligtvis var detta Hansi och det kan låta löjligt men jag kände faktiskt att det "klickade" direkt. Min lite "försiktiga" ridning passade uppenbarligen honom och jag kände direkt att jag ville ha honom. Vi sa till ägaren att vi var intresserade, men skulle fundera lite, såklart. Men kan ju inte impulsköpa en häst liksom ;) Men kan inte påstå att vi funderade speciellt länge, för på vägen hem i bilen ringde mamma och sa att vi hade bestämt oss för att köpa Hansi. De bokade in besiktningstid och sånt, och tror det var veckan därpå som mamma och pappa åkte upp till Norrköping och hämtade hem honom. Kommer ihåg att jag satt på Max i Stallsiken när de ringde och sa att de snart var framme med honom, och vi kastade oss på mopparna och körde gärnet till stallet för att hälsa min nya ponny välkommen!

 

En annan grej som man aldrig skulle tro om man ser honom idag, är att han var vääldigt nervös i stallet. Önskar nästan att jag hade filmat hur han höll på, men det gick också över väldigt fort. Han sprang bokstavligt talat runt i boxen och gnäggade som en galning. Så fort någon gick ut ur stallet gick han typ i taket. Detta är saker som jag nästan har glömt bort, för man tror inte att det är samma häst som står och sover i gången eller i boxen.

 

Ganska direkt började vi också tävla. Hansi hade aldrig startat en tävling, så hade absolut ingen som helst aning om hur han skulle reagera. En vild chansning.. Men OM han tog det med ro. Var så himla glad över att ha fått en så ärlig ponny efter att ha vägrat ut mig på tävling efter tävling efter tävling med Pegasus. Det här skulle jag ta vara på och inte förstöra! Beröm, beröm, beröm. Hela tiden fick han beröm när vi började träna ordentligt för att han skulle komma in i hoppningen lite. Det blev fel, men det gjorde inget. Mer beröm bara, så att han verkligen lär sig vad som är rätt. Det har jag haft tillbaka tusen gånger om. Han tvekar aldrig på att försöka när jag styr mot ett hinder, vilket läge vi än kommer i.

I början gick tävlingarna bra, ofta felfritt eller något pet, men vi fick inte till något superflyt i rundorna. Men så småningom kom det sakta men säkert och vi blev säkrare. I slutet av terminen märkte jag tydligt att han behövde få vila lite, vilket han fick göra i ett par veckor. Efter det var han på hugget igen och vi startade upp det nya året lite smått med tävlingar som Gota och så.

 

Sen har det mesta gått framåt, vi har hoppat en del LB och debuterade regionalt där vi kom 4:a eller 5:a, kommer inte ihåg. Debuterade 110 på Pay&jump med ett pet och var såå glad, det var ju mitt mål! Och nu står vi här, en vecka efter Christmas Show där vi hoppade LB och LA där jag klantade till det lite och så, men bra rundor och bra känsla betyder så mycket mer. Ett par pet och en onödig volt innan start kan jag allt leva med! ;)

 

Detta har allstå hänt på snart 1,5 år, och jag vet att jag kanske tjatar om det, men jag är verkligen nöjd med vår utveckling. Från ingenstans till LA på knappt 1,5 år. Och då har jag ändå tagit det väldigt lugnt med honom, allt för att inte stressa honom upp i klasserna eler något sånt. Att det är kul och lätt kommer alltid i första hand, det ÄR verkligen viktigt. Är det något som är rättvist mot hästen så tycker jag att det är att få den att känna att den klarar av sin uppgift. Hansi har alltid varit en ponny som ställer upp, men det går ändå att bygga upp ett ännu bättre förtoende. Han bangar inte för något, promise. Snacka om att vara skönt att veta att han hoppar, jag behöver inte oroa mig när det kommer fram saker på banan som många hästar tittar på och deras ryttare oroar sig över. Han har aldrig stannat för att vara dum, och jag inser nu hur otroligt schysst han är, vilka situationer han har räddat mig från. Haha galet när jag tänker på det. Tagit två språng i kombinationer för att vi kommit nära osv. Han har bevisat för mig hut otroligt viktig viljan hos en häst är, utan den kommer man ingenstans, så är det bara. Sen har jag inte ridit överdrivet mycket mot klockan utan satsat på bra rundor och så.

 

Vet inte riktigt vad jag ville säga med denna jättelånga, jätteröriga texten. Ville bara få ur mig hur mycket jag tycker om den här ponnyn, och berätta om våran utveckling tillsammans. Om jag har älskat mina andra ponnysar, så är det ingenting mot hur mycket jag älskar Hansi. Känns dumt att skriva så, men något annat hade varit att ljuga, faktiskt. Japp, så är det. Han kommer alltid vara nummer 1 av alla hästar för mig. Vart han än är.