Såhär skrev jag dagen efter att Hansi hade kommit till mig:

"Red på Hansi för första gången hemma idag. Han var spänd vid uppsittningen och framskrittningen, och ville helst inte stå still, utan bara takta. Så gjorde måååånga halter och övergångar, och berömde mycket. Han gick bättre mot slutet."

När jag tänker tillbaka, så känner jag att vi ändå har gjort ett rätt så stort kliv framåt. Jag menar, jag hade problem med att sitta upp, haha? Han reagerade väldigt mycket på skänkeln så man fick vara försiktig när man skulle sitta upp. Kanske låter lite löjligt, haha, men det står till och med i köpkontraktet köparen(vi) är medveten om att Hansi är spänd vid ridning.  

De första dagarna undrade jag hur lång tid det skulle ta innan jag kunde sitta upp på honom medan han stod still, och utan att börja trippa iväg nervöst så fort jag hade kommit upp. Eller kunna ställa in honom i boxen utan att han skulle bokstavligt talat springa runt i boxen.

Det tog ett par dagar, eller kanske ett par veckor. Antagligen till stor del beroende på hur mycket beröm han fick så fort han gjorde rätt. Allt gick verkligen framåt, och fort dessutom!

Om man jämför nu så är det en annan häst att hantera. Han står och sover i stallgången, och han är hur lugn som helst att hålla på med. Världens snällaste. Han blir inte spänd när man rider öht, och inte heller när man sitter upp. Man märker inte ett spår av hur han var att rida, alltså att han sprang iväg så fort man ens nuddade med skänkeln!

Någon dag ska jag ta och skriva lite om han har ändrats ridmässigt, med hoppningen och så. Det har hänt en del där med ju :)

Första bilden jag tog på honom hemma!