Idag blev det hoppning, fast inte på min Hansi, utan på Mazerati. Väldigt annorlunda mot vad jag är van vid.... Är ju van vid min lättridna (tänk motsatsen mot tung!) lilla Hansi, som dessutom är kort i kroppen = lätt att "rida ihop" och få med sig hela honom med små hjälper. En sån häst som passar mig bra. Pegasus var ju också sån. Och Mazerati är ju stor häst, dock en liten stor häst. Men jag har liksom inte ridit stor häst på säkert två år, och då inte speciellt regelbundet. Så det gick inte så bra, men när man kom på honom så gick det ändå rätt bra. Hoppade nån liten bana och så. Önskade att jag satt på Hansi haha, min prins<3  Har ju faktiskt inte hoppat på honom sen förra tävlingen. Och herregud vad man vänjer sig vid sin egen häst! Borde verkligen rida lite andra hästar också.

Och nu framöver hade jag tänkt mig mycket markarbete och låga hinder. Ni vet lydnad och styrka, MINST lika viktigt som att hoppa högt. Nej, viktigare. Jag tänker så att kan man göra en klockren runda på låga hinder - så kan man det på högre hinder med. Har man kontroll osv över sin häst, då spelar höjden egentligen ingen roll. Så länge man ser sina begränsningar såklart. Själv har jag lite svårt för höga höjder, framförallt för att jag är lite orolig för att klanta till avstånden. Men nu blir det mycket bomarbete och sånna roliga saker.

Här är en bild på Mazerati (vänster) och Pegasus (höger) och Ferrari i bakgrunden. Pegasus, så himla speciell och GRYM på att hoppa. Men tycker han inte att det är kul, så ska han inte bli tvingad. Och det har han visat mer än tydligt. Dock synd med en sån grym ponny som han är...